Future unclear!

Ja vad ska man säga, om vissa formulerar det som om de står vid ett vägskäl i livet står väl jag mitt i en rondell. Skola, jobb, orientering, lägenhet, alla med var sin avfart! Det var länge osäkert vad jag skulle göra efter sommaren, beslutet föll på Karlskrona och studier till planeringsarkitekt, ett smart val med en relativt kort utbildning och god arbetsmarknad närmaste åren. Men ska man bara framåt? Nä, nuet och livskvalité är fan så mycket viktigare!

Men var skulle då inte min livskvalité vara om tre år med ett jobb och goda utsikter, bra antar jagmen skulle jag vara nöjd?
Jag vet inte.

Skulle jag ångra bittert att jag aldrig gav mig chansen att bli riktigt bra på det jag ägnat större delen av mitt liv åt, orientering?
Troligtvis.

 Jag vill satsa men vågar jag?
Jag vill våga.

Många alternativ kommer fram men alla har någon tung baksida som påverkar mig negativt, men vad väger då tyngst är frågan, mina drömmar, mina känslor eller min framtid?
Många frågor, få svar.

Jag trivs här nere, men jag trivs inte med vad jag gör, jag trivs inte med att vara begränsad av något jag inte vill eller kan styra över. Jag vill ha kontroll över min tid, styra den, lägga upp den och anpassa den efter mig! Möjligheten att lägga upp min vardag och få den att fungera som jag vill ha den, inte styras av böcker och scheman som för mig inte väcker något intresse alls.

Magkänslan förde mig hit och nu är det den som får mig att tveka igen.

Framtiden är osäker och jag kör bara runt, vilken väg är det jag vill ta, vilken vågar jag ta och vilken bör jag ta…

Totally lost på Fäskersjön!

Vad ska man säga, jag har inte riktigt orden för gårdagens nattpass på Fäskersjön. Var vid två tillfällen verkligen helt försvunnen i mörkret, dödsångest var nog inte långt borta även om jag inte brukar bli speciellt rädd om jag bommar bort mig på natten men den här gången blev jag faktiskt rädd. Dock ur den synvinkel att jag inte fatta vad jag höll på med, hur jag kunde göra samma misstag två gånger med bara 15 minuters mellanrum? Det är det som skrämmer mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara misstagen så jag tror jag låter skrivande stanna för en stund och så får två bilder tala sitt tydliga språk…

Från stenen i mossen tills jag passerar den lila gölen nästan framme vid fyran har jag ingen riktigt koll på var jag varit. Jag och Måns kom ihop och vi sprang runt och irra och övertyga oss själva om att ”Nu vet vi vart vi är” ett par gånger men det var inte riktigt så enkelt…

Vid den röda pricken vet jag vart jag är någonstans, vet att kontroll 9 sitter några meter upp men det är så grönt och jävligt så jag väljer att fortsätta och fram tills det att jag turligt nog träffar kontroll 12 har jag ingen aning om vad jag gjort, tänkt eller sprungit. Jag passerar ett par branter under vägen men tycker inte formationen på kartan stämmer överrens med verkligheten och någonstans rakt ovanför kontroll 10 bestämmer jag mig för att lägga kompassen och springa rakt väster ut för att någon gång komma till något jag kan läsa in mig på och finner då som sagt turligt nog kontroll 12.

Självklart borde man inte hänga ut sig själv såhär och publicera såna här groteska misstag men jag tycker det är så komiskt då jag nu på förmiddagen fann förklaringen. I mina nyinhandlade vantar var det en liten liten magnet insydd, jag gjorde samma misstag i fjol så jag granskade dom noga innan jag köpte dom men tydligen inte tillräckligt. Detta i kombination med lite dålig koncentration gör såklart att jag navigerar mig helt fel och på Fäskersjön är det inte svårt att göra parallellfel då allt ser i stort sett likadant ut, speciellt om natten!

Norgeläger

Så var det dags för årets första läger, den här gången började vi i Norge och skogarna kring Halden. Kjell Puck och Håkan Pettersson var coacher och servade oss exemplariskt under helgen! Upplägget var på förhand väldigt hårt om inte skoningslöst med 4(!) nattpass inom loppet av 24 timmar. Jag ska erkänna att jag tvivlade starkt på upplägget om inte till och med idiotförklara det innan jag åkte upp. Det började med en lång tågresa från Karlskrona 07:30 med kort stopp i Göteborg och vidare upp mot Halden. Väl här blev det någon timmes väntan på Camp Norways förläggning där man hann med att se ett par riktigt fina norska jenter, funderar starkt på att byta nationalitet ska jag säga!

Första natt-passet var på Venås precis utanför Halden och var en träning under Camp Norways regi. Klockan 18:00 stack jag iväg och fick möta 8 km grön, skitig och kuperad terräng vilket inte riktigt var vad man hade förväntat sig när man tagit sig till orienteringens mecka. Som tur var så skulle det visa sig att terrängen resten av lägret kom att tillhöra pureklassen! Efter detta första pass blev det pizza och cola på Kjells jobb i centrala Halden. Vi gick även igenom programmet för lägret och en del kartor och lopp under året. Han rådde oss även att ladda våra lampor då stugan vi skulle bo i inte hade varken el, värme eller vatten och att andra passet nu gick ut på att springa just till den ”hytta” där vi skulle bo och man fick än mer ångest över sitt deltagande. Strax efter nio lämna vi Halden och runt tio var man på väg ut i skogen igen, banan var 6 km i riktigt svår och teknisk terräng, det gjorde det heller inte lättare att reflexerna näst intill osynliga i nattens mörker och att Kjell innan passet dragit upp åtskilliga exempel på världsstjärnor som knappt hittat tillbaka på kartan. Men för mig gick det riktigt bra, och jag fick en skön känsla och fick sådant självförtroende att jag avvärjde nattvägvalen och körde rakt på! Väl vid mål och ”hytta” serverades det lammlår och potatis i mängder, Håkan hade värmt upp stugan och efter den fina nattamaten blev det lite sömn och vila innan nästa pass.

Klockan fem ringde klockan och man tryckte motvilligt i sig några mackor innan man snöra på skorna och gav sig ut i morgondiset strax innan klockan sex för tredje passet på tolv timmar. Banan var 6.5km i samma terräng som för 8 timmar sen och den här gången gick det inte riktigt lika bra där jag kom till kontroll 9 istället för 6 men valde då att fortsätta istället för att vända om då jag visste att jag hade ett tufft pass kvar. Väl tillbaka blev till att äta mackor i mängder, sova i ett par timmar och invänta skymningen. Sällan har jag gjort så lite under dygnets ljusa timmar som denna lördag men det var behövligt för att kunna prestera på passen och med Håkan och Kjell som fixade allt praktiskt behövde man inte ens tänka på att lyfta fingret utan njöt bara av proffslivet. Sista passet var ett långpass där 4 olika kartor skulle avverkas. Jag, Eskil och Sören började med att springa från hytta på vägar och stigar genom de första två kartorna och efter dryga timmen nådde vi första stoppet där Kjell stod med choklad, banan och russin samt nästa karta. Vi njöt lite av tilltugget och sprang sedan vidare genom denna karta tills näst sista stoppet på lägret där Vetle och Håkan stod med den sista kartan där man nu skulle springa själv, jag stack iväg sista och med sådär 1 km kvar sa det stopp. Mina ben blev sten och jag fick verkligen slita för att ens ta mig i mål men jag lyckades iaf! Nu väntade bastu, viltgryta och hemfärd. Tyvärr måste jag säga att min klocka inte fungerade i helgen så någon gps blir de inte men några kartklipp kan jag bjuda på!

Såhär efter lägret kan jag bara konstatera att trots det hårda upplägget, min skeptiska syn på det hela innan lägret och första passets intryck så var det här lägret något utöver det vanliga! Något jag mer än gärna gör om igen och något jag kommer bära med mig under hela vintern då det var så sjukt kul och annorlunda! Det är sådana här udda projekt som gör att man orkar åka iväg var och varannan helg!

Blogg, nyår och senior!

Så var det dags att gå ner i det djupa bloggträsket som jag så länge lyckats undvika och intalat mig själv att aldrig falla i men alla ska vi väl dit någon gång eller kanske inte alla men iaf de som anser sig ha för mycket fritid och är en aning självkär. Jag vet väl inte riktigt om jag har för mycket fritid men självkär är jag definitivt vilket jag även tror ganska många kan skriva under på. Dock föds inte den här bloggen ur intet utan jag har länge funderat på att just starta en blogg då jag har en förkärlek till att skriva och författa och nu när jag blivit student och flytta ner till Sveriges mest avlägsna hörn Karlskrona finner jag det skäligt att ta sig i kragen och börja måla upp sitt liv för allmän beskådan. Konstigt nog är det inte bara på eget initiativ utan gamla polare, klubbkamrater och kompisar från gymnasietiden är förvånansvärt intresserade av min vardag och satsning här nere i Karlskrona, kanske för att jag är en oberäknelig typ, citatmaskin eller har en hel del lustiga idéer för mig. Kul och inspirerande är det iaf och jag hoppas det blir mycket nöje för de som tittar in med detta sätt att gestalta mitt liv i text och till vis mån bilder!

Vi kan börja med ett kort inlägg om nyårsafton den 31 oktober som firades med glögg, julmust och en burk pepparkakor samtidigt som jag plöjde igenom en massa VM-Klipp från kollen i vintras. Men nyårsafton den 31 oktober? Ja det är nu det nya kalenderåret i träningsdagboken börjar och därav är det också nyårsafton för oss idrottsidioter som ämnar ägna sitt liv åt träning! Själv vakna jag upp morgonen efter och var sedermera senior, en lite konstig känsla när jag tänkte på det. Från att ha vart bekväm junior och tillhört de bättre men inte riktigt toppen är man nu tillhörande de bättre bland de sämre och har en lång väg upp till att ens vara med och slåss om en plats för att få springa mot de bästa. Kanske inte riktigt är så hårt men man har en lång resa att gå (springa!?) framför sig och som börjar med en tuff vinter som till skillnad från innan inte går ut på att försöka bli en av de bästa utan som nu och ett par år framöver går ut på att bygga upp en grund för att om ett par år kunna vara med och kriga i toppen. Känns lite skumt att träna för att kunna träna mer och inte för att uppnå resultat men jag har en vision, en planering och ett mål långt fram så jag vet vad jag gör och behöver inte oroa mig över vad andra tycker då man numera är tämligen okänd och inte behöver känna press på tävlingar utan kan hela tiden kan slå ur underläge. Jag känner att jag efter fyra år på orienteringsgymnasiet i Eksjö nu besitter den kunskapen för att iaf påbörja den resan som jag hoppas ska leda till att jag blir ihågkommen för mina idrottsliga resultat och inte enbart för mina odödliga citat och idéer jag förlagt under gymnasietiden!

Nu bör jag återgå till packning inför helgens läger i Norge, ett läger som kommer vara något utöver det vanliga och en perfekt start på det tuffa seniorlivet!